Naturligtvis vill man leva resten av livet med den man har innan open.

Men hur är det egentligen ?

Jag är idag en helt annan människa än den jag var när jag träffade min sambo.
Jag är någon jag inte vill vara, den jag egentligen är...finns inombords någonstans.

Ibland kikar hon fram och gör världen mycket ljusare och härligare.

Jag har varit tjock mestadelen av mitt liv, och hade under 1,5 år vägt 69-71 kg när jag träffade min nuvarande sambo. ( han träffade då moi som 69 kilos kvinnan med stort självförtroende )

Med mitt ex så gick jag "bara" upp till 80, men han tränade mycket och ...jag åt och tränade..åt och tränade..inge bra kombo heller.

Men med min nuvarande..var det som..jag vet inte...The Big Love..?..kände mig trygg, älskad, sexig, uppskattad etc..han fick marken att försvinna.
Han tog mig för den jag är och avgudade min stora rumpa ( den försvinner tyvätt inte vid viktnedgång  :)

Han själv var/är..så vacker...han kom i lång svart skinnrock, svarta jeans, skägg och långt hår...sen var jag fast.
Han är 1.89 vägde då runt 92.
Sen gick vi bägge upp i vikt...Men han hade innan inte haft några problem med vikten egentligen. Han gick bara upp samtidigt som mig och borde gå ned i vikt han med. Vilket jag hoppas blir en "bieffekt" när jag blir opad och går ned i vikt.

Men jag smällde upp som jag vet inte vad....men det tog tid...efter 4 år så var jag tjock igen

Sedan dess har jag gått upp o ner..upp o ner.. upp o ner.
Med alla metoder, piller, KBT, viktväktarna m.m

Nåväl..han har alltid älskat mig vilket som.

Och det är där jag kommer till ämnet...HUR kommer han reagera om och när jag går ned i vikt ? ..

Jag har förberett honom på allt man kan det sista året, allt från maten som kommer i första hand i början, mitt självförtroende, hängande skinn m.m

Att jag längtar och hoppas bli den som han träffade...så egentligen är det ju ingen nyhet för honom om jag blir den igen ?

När vi träffades var jag..hm..vacker , hade uppvaktning, älskade att klä mig snyggt och få kommentarer. Helt enkelt älska MIG.

Så...får han den tillbaka så...borde han ju inte bli chockad eller fundersam...eller gillar han den feta bruden nu som inte gillar sig själv och inte vill se nästa dag gry ?

Inte just generellt, men många förhållanden slutar i kras efter en sådan här op..därför har tankarna fullt med verksamhet åt det hållet med.

Å andra sidan...jag gör det här för att JAG skall må bra, för att JAG skall få ett nytt liv, inte för någon annan.
Kan han eller min omgivning inte acceptera det så är det faktiskt inte mitt problem utan deras.

Man kan inte gå runt på rosa moln och tro allt här i livet. Det fungerar tyvärr inte så...även om man så gärna vill det.

Han är min. jag ska ha honom, jag vill ha honom..men hur det blir sen...är bara upp till honom...som inte vill att jag skall göra operationen.