Naturligtvis vill man leva resten av livet med den man har innan open.

Men hur är det egentligen ?

Jag är idag en helt annan människa än den jag var när jag träffade min sambo.
Jag är någon jag inte vill vara, den jag egentligen är...finns inombords någonstans.

Ibland kikar hon fram och gör världen mycket ljusare och härligare.

Jag har varit tjock mestadelen av mitt liv, och hade under 1,5 år vägt 69-71 kg när jag träffade min nuvarande sambo. ( han träffade då moi som 69 kilos kvinnan med stort självförtroende )

Med mitt ex så gick jag "bara" upp till 80, men han tränade mycket och ...jag åt och tränade..åt och tränade..inge bra kombo heller.

Men med min nuvarande..var det som..jag vet inte...The Big Love..?..kände mig trygg, älskad, sexig, uppskattad etc..han fick marken att försvinna.
Han tog mig för den jag är och avgudade min stora rumpa ( den försvinner tyvätt inte vid viktnedgång  :)

Han själv var/är..så vacker...han kom i lång svart skinnrock, svarta jeans, skägg och långt hår...sen var jag fast.
Han är 1.89 vägde då runt 92.
Sen gick vi bägge upp i vikt...Men han hade innan inte haft några problem med vikten egentligen. Han gick bara upp samtidigt som mig och borde gå ned i vikt han med. Vilket jag hoppas blir en "bieffekt" när jag blir opad och går ned i vikt.

Men jag smällde upp som jag vet inte vad....men det tog tid...efter 4 år så var jag tjock igen

Sedan dess har jag gått upp o ner..upp o ner.. upp o ner.
Med alla metoder, piller, KBT, viktväktarna m.m

Nåväl..han har alltid älskat mig vilket som.

Och det är där jag kommer till ämnet...HUR kommer han reagera om och när jag går ned i vikt ? ..

Jag har förberett honom på allt man kan det sista året, allt från maten som kommer i första hand i början, mitt självförtroende, hängande skinn m.m

Att jag längtar och hoppas bli den som han träffade...så egentligen är det ju ingen nyhet för honom om jag blir den igen ?

När vi träffades var jag..hm..vacker , hade uppvaktning, älskade att klä mig snyggt och få kommentarer. Helt enkelt älska MIG.

Så...får han den tillbaka så...borde han ju inte bli chockad eller fundersam...eller gillar han den feta bruden nu som inte gillar sig själv och inte vill se nästa dag gry ?

Inte just generellt, men många förhållanden slutar i kras efter en sådan här op..därför har tankarna fullt med verksamhet åt det hållet med.

Å andra sidan...jag gör det här för att JAG skall må bra, för att JAG skall få ett nytt liv, inte för någon annan.
Kan han eller min omgivning inte acceptera det så är det faktiskt inte mitt problem utan deras.

Man kan inte gå runt på rosa moln och tro allt här i livet. Det fungerar tyvärr inte så...även om man så gärna vill det.

Han är min. jag ska ha honom, jag vill ha honom..men hur det blir sen...är bara upp till honom...som inte vill att jag skall göra operationen.

 

malte o snokens matte

19 februari 2008 17:49

Förhoppningsvis älskar han DIG i vilken förpackning du än må visa dig i, o vill att du ska må bra. Är det riktig kärlek så klart han finns kvar för dig! Lycka till!!

 

Marydel

19 februari 2008 18:06

Försök att se det ur ett "tvärtom"-perspektiv...? kanske?...Om han är som du beskriver, att han älskar dig för den du är inte för hur många kg du väger så kommer det nog inte att påverka hans kärlek till dig rent "om du är överviktig eller inte" men...du, din självkänsla om hur du mår efter operationen kommer ju att påverka honom eftersom ni lever tillsammans....jag har själv tänkt på operation några gånger då jag är väldigt överviktig men eftersom jag tar till mat när jag mår dåligt så kan jag inte genomgå en sådan operation just nu för att jag hade inte bara kunnat "sluta" med mitt missbruk för att jag hade en mindre magsäck (får inte för mina läkare heller)...jag försöker och lyckas sakta men säkert att få en mer balanserad kost, unna mig lördagsgodis och försöker att få in mer...inte motion ännu...men iallafall små promenader.....jag förstår din oro...men OM det skulle bli jobbigt så finns det ju parterapi osv.....det skall nog bli bra!! Jag sänder dig lite "styrkekramar" iallafall, kommer att läsa din blogg från och med nu. Kram igen, M

http://marydel.bloggagratis.se

 

Lotta

19 februari 2008 20:11

Jag känner igen det där. Har läst så mkt om dom som splittras efter att en av parterna gjort en viktop. Jag nojjar oxå men jag tror faktiskt att min man kommer gilla den jag kommer bli. Jag kommer få mer självförtroende, självkänsla. Piggare att göra saker och han vill alltid göra massor som jag aldrig orkar göra. Sen blir det väl vad man gör det till :) Dock träffades vi medan jag var en tjockis så min man vet inte hur jag ser ut smal (knappt jag heller ;))

http://felicia6.blogspot.com

 

Moi

19 februari 2008 20:29

Jepp, vi fick se dom i skolan :) Lite ovanligt men väldigt roligt att se dom gamla gubbarna :) Det var väl 8 år sedan nu om jag inte räknar fel :P

Tack för att du håller tummarna :) Imorrn ska jag till SÖS och träffa en läkare där... så får se vad han säger. Redan 2005 var operation med i diskussion med Huddinge (dom som beviljat mig op redan) men pga en ätstörning så fick det vänta... och nu står jag i den kön iaf och imorrn kanske i en till .

Det dör med förhållande och operation... jag tror nog att det kommer gå bra för dig och din sambo. För det är väl ändå dig som person han älskar och om du inte blir helt annorlunda till sättet så tror jag det kommer gå bra :) Men visst, med kärlek kan man ju aldrig veta säkert... tyvärr.

Det jag funderar mycket på är det här med huden efteråt... hur kommer man se ut egentligen? Jag har minst 80 kg som jag behöver gå ner och det är vääääldigt mycket... vill ju inte se ut som ett dallrigt russin innan 30 :P Men det är väl sådant som man inte kan veta, man får hoppas huden hinner dra ihop sig ganska så mycket iaf. Det viktigaste är ju trots allt hälsan :)

Vad jag svammlar, hehe. Tack för tipset att testa .com det fungerade :) Ha det bäst och sköt om dig! Kram

http://www.metrobloggen.se/itsmoi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Kanske inte som jag ville, önskade eller tänkte..Livet är mer kaos än någonsin, men insett att jag behöver min ventil.Såhär natten innan Nyårsafton kanske det blir en nystart på min blogg ?. Jag vet inte, och vet inte om någon läser eller tittar in ...

    Men jag vet inte hur, vart eller om jag är Var.Idag åker jag upp med en kåpad kärra 24 mil tillbaka till staden och lägenheten jag bott i under 9 år. Just nu bor jag hos mina föräldrar igen och jag har åkt fram och tillbaka med bil och flyttk...

*Singel - efter nära 10 år*Arbetslös - efter 7,5 år*Bostadslös till hälften.                                               Så livet kan bli ibland.... ...

jag har tagit ett beslut som kommer påverka min framtid rejält.men kan tyvrr inget säga förrän allt ät fixat och klart... kram på er ...

Det var ett tag sedan jag skrev här och det finns många orsaker... *en av orsakerna är att den där kassan som man Ska få hjälp utav och betalar in skatt till....beslutat att inte ge mig nåra pengar för min lite över 2 månaders sjukskrivnin...