Minnen..minnen...2 år efter utgivet datum..d.v.s 1986 fastnade jag för den här så grymt mycket.

1987 Började mitt helvete i många år....d.v.s skolan.

Sedan dess är The Neverending Story min absoluta favoritfilm.
Så många gånger som jag önskade att jag skulle får försvinna in i en fantasivärld och uppleva allt som Bastian och Atreyu fick uppleva...och att en stor vovve skulle komma och rädda mig.
Drämma till mina förbannade mobbare...men det kom aldrig.

Jag var helt enkelt för stark psykiskt för att klara mig själv.

Nåja....jag älskar den, avgudar den....hela jag kastas än idag in i filmen och bara lever med och kan inte sluta gråta till varesig filmen eller låten.