Idag pratade de på radion om möjligheten att kunna operera så unga som 13-åringar med en överviktsoperation.

Jag är delad i den åsikten..först och främst absolut inte under 16 år enligt mig.
Å andra sidan....hade jag fått en GBP när jag var 13 år så hade det förmodligen inte hindrat mobbingen, men förmodligen hindrat resterande helvete jag genomlidit genom åren.

Så jag vet egentligen inte hur jag skall ställa mig till frågan.....

Jag är idag 7-8 år "efter" i min mognad ..som jag känner det just pga. min övervikt. Jag har vänner som levt sitt liv som vanligt och varit överviktiga, jag har alltid varit avundsjuka på dem och verkligen försökt älska mig och bara vara Jag.

Jag var aldrig populär...förutom som ett populärt mobbingoffer i 9 år, jag har mött avstånd på arbetsplatser pga min fetma, jag sitter nu här och är förbannad över att jag inte tog tag i min skolutbildning tidigare.
Men jag har inte vågat sätta min fot i en skola....dagis,lekis,gymnasium...än mindre gå på ett bibliotek..( jag som är en boknörd...) sedan jag gick ut skolan för 9 år sedan.

Ju mer jag går ned i vikt...ju mer blir jag den där barnsliga människan som vill hävda sig, utmana, visa sig, ta plats och förstå att jag har ett värde jag med.
Jag har alltid på sätt och vis varit den där roliga, pratsamma trevliga personen...som alltid varit där..som finns...som man kan gå till.
Nu säger jag Nej, jag väljer, jag vill vara JAG...inte den där trevliga tjocka.

Mitt hat  ( ja Hat är ett starkt ord, men jag känner Hat ) mot gamla mobbare bearbetar jag fortfarande. Jag har gått och går i samtal för mitt psyke. 9 års helvete, varje dag, varje minut...bara känslan än idag där minnet av de uttalade orden " BOMP BOMP LOOK OUT THE ELEPHANT IS COMING " finns svetsade i hjärtat som knivar genom smör.
Spotten, orden, pekfingrarna, skratten, slagen, tårarna, blåmärkena, ångesten, hetsätningarna, spyorna, hatet, magontet, självdestruktiviteten, spriten, självhatet ..

Jag vill glömma, jag vill inte vara me dom hatet längre, det förtär, jag vill glömma.
Vilket viktminskningen hjälper till med...jag är inte så jävla värdelös längre...jag behöver inte lägga hat på dem när jag kan lägga kärlek på mig själv istället.
Jag kämpar varje dag med mig själv, självförtroendet, styrkan, egenvärdet.

Jag borde skratta åt dem idag...( vilket jag gör )..där de är...feta, tråkiga, sunkiga, morsor...men inte ens det vill jag lägga energi på.

Kommentaren på jobbet igår fick mig att grina mitt i stockholm...:

Manlig kollega 45+ : Oh men lilla tjejjen, vad har hänt. Gumman jag känner inte igen dig, vad har hänt ?..Oj, vad du har försvunnit, vad smal du blivit.
Men oj så vacker du är, du strålar.

- Där står jag i keps, sunkig uniform, sunkigt hår, seg och skall hem och tårarna kommer rinnandes ...Tackar och springer därifrån.

Har jag kanske kommit till den punkten att jag kanske ska kunna ta emot komplimanger på min viktminskning.
Att skita i vikten jag har, att jag fortfarande ser mig som gravt överviktig, att jag har minst 20 kg kvar innan jag är "normalviktig", att jag ska fokusera på det jag har ...på det jag väger nu.
Varför jag egenligen gjorde operationen ? ...vänta, lugna ned mig, fokusera, andas, ta emot glädjen.

Så....ja..jag vet inte....en 13-åring kan man fortfarande göra allt för innan en GBP..det är absolut sista steget.
Jag tycker inte man ens ska tänka på det....men tänk vad skit jag sluppit om jag fått en sådan i mina ungdomsår.
Men jag hade aldrig kunnat hantera det ...jag kan ju det knappt nu.

 

Moi

13 november 2008 07:36

Du har aldrig varit värdelös, aldrig! Tycker om dig! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Kanske inte som jag ville, önskade eller tänkte..Livet är mer kaos än någonsin, men insett att jag behöver min ventil.Såhär natten innan Nyårsafton kanske det blir en nystart på min blogg ?. Jag vet inte, och vet inte om någon läser eller tittar in ...

    Men jag vet inte hur, vart eller om jag är Var.Idag åker jag upp med en kåpad kärra 24 mil tillbaka till staden och lägenheten jag bott i under 9 år. Just nu bor jag hos mina föräldrar igen och jag har åkt fram och tillbaka med bil och flyttk...

*Singel - efter nära 10 år*Arbetslös - efter 7,5 år*Bostadslös till hälften.                                               Så livet kan bli ibland.... ...

jag har tagit ett beslut som kommer påverka min framtid rejält.men kan tyvrr inget säga förrän allt ät fixat och klart... kram på er ...

Det var ett tag sedan jag skrev här och det finns många orsaker... *en av orsakerna är att den där kassan som man Ska få hjälp utav och betalar in skatt till....beslutat att inte ge mig nåra pengar för min lite över 2 månaders sjukskrivnin...