30 kg kvar....de kommer ta ett  bra tag att gå ned för att nå min " målvikt", ingen läkare eller någon har sagt något om någon målvikt.

Jag vet bara vad jag vägde under 1,5 år utav mitt liv, och trivdes med den vikten...
30 kg...o för varje vecka,för varje månad som går...så blir det segare och segare att gå ned i vikt.Ofta har jag gått upp eller står helt stilla till torsdagarna...och på fredagen vid vägning har vågen ibland flyttat på sig.

30...jag ska alltså gå ned 60 kg..en hel jävla människa för att få en normal vikt med normalt BMI...det är ju sjukt.

Och att jag sedan har stympat mig själv och gjort en magsäcksoperation gör det hela inte bättre.
Inte i synnerhet när det känns som om det är enda sättet för att få samhället att acceptera mig.

Men jag har gjort den för att kunna acceptera mig själv.
Jag äcklas av mig själv.....jag tycker inte om mig själv, jag hatar mig.
Det skall inte vara så...inte blir det bättre utav allt skinn som snart hänger som en biprodukt till kroppen.
Att brösten inte ens är bröst.

Tårarna bränner på insidan och jag undrar när fan jag ska kunna acceptera mig sjäv...mig själv som den jag är.

Att kunna vakna på mornarna och tycka det är en härlig människa jag ser i spegeln.
Du måste älska dig själv för att kunna älska andra...visst....men jag lever genom andra genom min kärlek jag ger.
Jag har så mycket kärlek att ge om någon vill ha den. Inte fan sitter jag och klagar på livet inför andra.
De tror alltid jag är den där glada feta skiten som alltid ler....folk blir förundrade de dagar jag inte ler.

Men jag orkar inte den ytan....men varför är jag så rädd att visa mitt innersta och mig själv för andra ?
Jag vet inte....jag vill bara ha det för mig själv, varför skulle andra må bra av att veta det ?

stilnoct nästa och sömn. Inge jobb imorgon, kör dubbelpass på tisdag istället.

 

Moi

4 augusti 2008 10:47

Känner igen mig allt det du skriver vännen :( Så förstår dig. Även om jag skriver att du är underbar så vet jag att det är svårt att ta till sig när man känner äckel/hatkänslor över sig själv. Men jag tycker du är underbar och hoppas att du själv tycker det en dag! Många kramar till dig!

 

Sari

4 augusti 2008 17:26

Jag förstår dig och det du skriver om. Man är ju trots viktnedgång en tjockis i skallen. Försöker intala mig att jag blivit mindre men...=)..Det är gräsligt att man inte blir accepterad i samhället för den man är utan för hur man ser ut...Men vi får kämpa på!! Vi får peppa varann...ta hand om dig!! Kram

http://frufiona.bloggagratis.se

 

Moi

5 augusti 2008 15:48

Hej vännen! Usch vad trist med restskatten :( Jo det gick bra på skolan, men det kommer vara fullt upp... minst sagt. Kram på dig i regnet :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Kanske inte som jag ville, önskade eller tänkte..Livet är mer kaos än någonsin, men insett att jag behöver min ventil.Såhär natten innan Nyårsafton kanske det blir en nystart på min blogg ?. Jag vet inte, och vet inte om någon läser eller tittar in ...

    Men jag vet inte hur, vart eller om jag är Var.Idag åker jag upp med en kåpad kärra 24 mil tillbaka till staden och lägenheten jag bott i under 9 år. Just nu bor jag hos mina föräldrar igen och jag har åkt fram och tillbaka med bil och flyttk...

*Singel - efter nära 10 år*Arbetslös - efter 7,5 år*Bostadslös till hälften.                                               Så livet kan bli ibland.... ...

jag har tagit ett beslut som kommer påverka min framtid rejält.men kan tyvrr inget säga förrän allt ät fixat och klart... kram på er ...

Det var ett tag sedan jag skrev här och det finns många orsaker... *en av orsakerna är att den där kassan som man Ska få hjälp utav och betalar in skatt till....beslutat att inte ge mig nåra pengar för min lite över 2 månaders sjukskrivnin...