varför får jag inte komma ur det här hålet. det har gått i 20 år, varför inte nu ?

Psykologen som även är överläkare är lattjopsykolog. Jag vill att någon benar ur min skalle, hjälper mig, vägleder mig, benar och tar tag i allt.
Hade en akuttid i fredags....där  min skötare skulle vara med.

Följande:

Torsdag 24/9 - jag bryter ihop. Ångesten går inte hindra..dagen går åt till tårar, hyperventilera och existera.
via anhörig går samtal till psykakuten som går vidare till min skötare som går vidare till mig.
Jag är envis, stolt och arg.
Fredag: går till jobbet....bryter ihop..går hem - ringer jobbet, skötare mfl...tårrna tar inte slut ångesten gror. Sobril är rena sockertabletter.
Akutmöten bokas...tisdag kurator ( rena skämtet ).
( Tisdag var min sista sjukdag utan intyg - onsdag ledig )
Lördag: tillbringas i sängen med tom blick, tom. tom...ekande... mat existerar inte sedan torsdag
Samtal psykakut samt lägga skiten på mina föräldrar.
Söndag: samma här....
Måndag: Ringer jobbet igen..inget svar...skickar SMS...inget svar. Skötare meddelar..du får telefontid till psykolog på torsdag.
Tisdag: Kurator....ett skämt..får svar från jobbet. Skötare ringer: du får tid hos psykolog istället för telefontid..på torsdag. Skötare kan inte följa med. ( hyperventilerar )
Onsdag: Existerar..tvingad till möte på annan vårdavdelning ang. min gbp op. Skötare ringer.." jag kan följa med på mötet på torsdag till psykologen "....Psykolog ringer: Jag har dubbelbokat, du får komma ensam på fredag istället, då kunde visst inte din skötare. Ringer i panik skötare.
Torsdag: Skötare kan följa med på fredag till psykolog. Tårar sprutar av lugn
Fredag: Arbetsledare ringer...suckar...irriterad...störtgrinar...." Har du prövat yoga ?- det hjälper nog dig " !!... I receptionen..."jaha - men din skötare är sjuk idag, du frå träffa psykologen ensam.." ...bryter ihop, arg, frustrerad, förbannad. Ingen empati, ingen "riktig" utbildning....ingen äkta psykolog som jag kallar det. Inget annat län hjälper mig..." det finns där du bor"..suck...suck...

1,5 timme senare, matt, rödgråten, skamsen, förbannad, 2 v. sjukskrivning, Xanor för ångest, lamotrigin för vetefan ( stabilitet eller något ), stilnoct.

Vart fan är vården påväg ? 3 år och vart står jag ?...stampar i ett ekorrhjul....

Nu ligger min ångest som fan på det där stället som ska bevilja eller neka min sjukskrivning. Inte fan fick jag det utförligt hur jag mår...på pappret står få enkla ord..som t.o.m jag skulle neka.
Den som är så jävla dum i huvudet att de tror man självmant och med vilje vill ha det såhär...bör fan undersökas... Snälla rara Ångest låt mig få återgå till jobbet om 2 veckor utan problem, jag vill ha min fasta punkt, min lön, min "underhållning" - snälla ta bort det här. Jag vill inte mer nu.

Hur i hela helvete kan man ge Xanor till någon med den här ångesten?!?

Får ta dem om det slår till igen - klarar inte av att gå igenom det igen...det är för många gånger nu. Går inte förklara för dem som aldrig haft ångest...sobril,propavan,nitrazepam..inget funkar...
Ni kommer aldrig och kan aldrig förstå. Aldrig någonsin.

Less....jag är så förbannat less på hela livet. Det börjar bli patetiskt att ta tag i alla små trådar för att dra sig upp hela tiden.

 

M

3 oktober 2009 23:06

hoppas ångesten försvinner snart för dig!

http://www.madds.blogg.se

 

Mariesan

4 oktober 2009 09:46

Hittade din blogg via att du kommenterade i min=)
Jag vet hur jävligt det är med den dära konstanta ångesten. Ingen borde behöva leva med skiten! Hoppas det vänder för dej och du kan jobba snart igen!
styrke kram från Frökengalen

http://www.frökengalen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Kanske inte som jag ville, önskade eller tänkte..Livet är mer kaos än någonsin, men insett att jag behöver min ventil.Såhär natten innan Nyårsafton kanske det blir en nystart på min blogg ?. Jag vet inte, och vet inte om någon läser eller tittar in ...

    Men jag vet inte hur, vart eller om jag är Var.Idag åker jag upp med en kåpad kärra 24 mil tillbaka till staden och lägenheten jag bott i under 9 år. Just nu bor jag hos mina föräldrar igen och jag har åkt fram och tillbaka med bil och flyttk...

*Singel - efter nära 10 år*Arbetslös - efter 7,5 år*Bostadslös till hälften.                                               Så livet kan bli ibland.... ...

jag har tagit ett beslut som kommer påverka min framtid rejält.men kan tyvrr inget säga förrän allt ät fixat och klart... kram på er ...

Det var ett tag sedan jag skrev här och det finns många orsaker... *en av orsakerna är att den där kassan som man Ska få hjälp utav och betalar in skatt till....beslutat att inte ge mig nåra pengar för min lite över 2 månaders sjukskrivnin...